Pansionärstiden har sin glans.

Ja nu är jag inne på min femte dag och jag är fortfarande inte frisk. Men jag mår mycket bättre än i måndags och det glädjer mig. Har inte feber längre och halsen mår bättre trots att hostan och förkylningen sitter kvar ännu i kroppen. Och kommer nog göra det ett bra tag tills jag är helt "fläckfri" i kroppen.

Satt idag och funderade lite... Jag har ju nu legat här hemma i myskläder under mitt dunntäcke och bara tagit det lungt. Jag har funderat en hel del på hur det måste vara att vara pansionär, det kan inte vara allt för roligt alla dagar. Tänk att vara hemma hela dagarna och bara titta på tv, programmen och serierna som går på förmiddagarna är verkligen hur tråkiga som helst. Fast det kanske bara är ja som tycker det som snart fyller 20 och inte den som är 65-70 och älskar alla dessa serier så som, "Hem till gården", "Våra bästa år" och "Melrose Place". Fast ändå så tror jag att det finns en viss chams med att vara pansionär, speciellt om man har sin livspartner med sig. Tänk egentligen så mycket roligt man kan göra med all den tid som blir "över" efter allt jobbade... Tänkt att åka iväg på små utflykter och resor, på äventyr över hela Sverige och världen. Få se allt vackert som finns på jorden. Eller varför inte vara hemma och pyssla i sin trädgård, göra fint bland sina rosor, odla i sitt lilla trädgårdsland med sin potatis, gräslök, jordgubbsplantor och alla kryddor och en alldeles jämn sommargrön gräsmatta. Och vid sitt elva-kaffe sätta sig med sin lilla tidning och lösa sina korsrod. Men det bästa utav allt är nog att få hämta sina små underbara barnbarn från dagis, fritids och skola. Få en hel dag tillsammans med dem när de har studiedag och då få tillfället att göra ett litet besök i simhallen eller kanske ett besök till Kålmorden och klappa alla djuren. Samtdigt som tiden som pansionär skrämmer en lite så finns den en hel del ljusa sidor hos den tiden också... Men som tur är så är det mer än 30 år kvar tills jag kommer få uppleva den tiden...

Ja idag har det inte hänt speciellt mycket hos mig.. Det bästa av allt idag var ändå när jag pratade med min kära syster i telefon. Ett långt och kärt samtal. Det absolut roligaste är ändå att hon var påväg till Linköping och att jag kommer få träffa henne i helgen. Saknar henne så mycket att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Men mycket snart ska jag få träffa henne och då blir det kramkalas.

XOXO.