I onsdags blev jag skickad till sjukhuset & var där i 33 timmar. Jag tänker inte gå in mer på vad allt detta handlar om eftersom det är mitt privat liv som ingen annan än mina närmaste har med att göra. Det var 33 timmar i ett byggnad som jag är väldigt stor respekt för. Jag blir alltid lika omhändertagen men varje gång väcker rädslan inom mig. Får allt stöd jag kan få av mina närmaste & sjukhuspersonal, vilket jag är mycket tacksam för!
Idag är jag hemma pga. smärtsamma bivärkningarna från gårdagens besök. Det enda som är minst smärtsamt är att ligga stilla i sängen & vara lugn. Viktigt att jag rör på mig men smärtan av att bara stå & borsta tänder var en extrem plåga. Jag har en helt underbar mamma som är så orolig för en att hon stannar hemma & pysslar om mig. Hon vill inte lämna mig själv med all den smärsta som finns hos mig. Hon är den bästa! <3
Jag är så tacksam för de underbara föräldrar, syskon & deras respektive som ringer, skickar sms & håller kontakten för att se hur jag mår & får mig på bättre humör. <3
// Lillasyster.
