Efter en lång diskussion igår kväll tillsammans med mamma & pappa, kom vi fram till efter läkarnas rekomendationer att jag stannar hemma denna vecka & därmed inte åker med på studieresan tilll Krakow (Polen) med alla tvärsare. Efter detta beslut har det väckt blandade känslor, både arg & ledsen för att jag verkligen inte kan åka pga av mitt tillstånd. Men samtidigt är jag glad eller vad man ska kalla det, för att jag tog detta beslut. Pappa var mest orolig för att jag inte ens skulle klara av flygresan, lufttrycket kommer bara göra huvudvärken ännu värre. Skulle rent ut sagt bryta ihop i flygplanet pga smärtan. Vissa bivärkningen dvs. huvudvärken kanske släpper imorgon & då behöver jag bara ligga helt själv på hotellrummet i två dagar. I värsta fall kunde den ha suttit i hela veckan & resulterat till en hel vecka på hotellrummet medans de andra är ute & har roligt tillsammans. Efter som det inte har blivit någon som helst förbättring sedan torsdags så ville inte mamma & pappa släppa iväg mig & riskera att blir sämre (& i värsta fall få läggas in på sjukhus i Polen, vilket inte är de bästa precis) Visst några kanske tycker det låter som ett hemsk resonemang från mina föräldrar men de tänker bara på mitt bästa. Jag älskar min föräldrar för dem de är & att de bryr sig om mig så mycket trots att det kan gå en på nerverna ibland. Men innerst inne vet jag att de bara vill ens eget bästa & vill hjälpa till!
Är det något tecken? Tankarna återkommer hela tiden. Gjorde jag fel/tog jag fel beslut?
// Lillasyster.
